Move away and start over?

Jag hatar när saker som ska var normala och naturliga blir svåra och ångestfyllda.
Det spelar ingen roll hur synd jag skulle tycka eller tycker om migsjälv, det gör det inte lättare.
Jag vet inte vad jag kan göra åt det heller. Det är inte lönt jag ligger i fosterställning och tänker, - varför varför varför?
Det lättaste är att fly, men jag vet inte om det är det jag vill, eller jag vet att det inte är det jag vill egentligen, men det känns inte som att jag hade orkat något annat.

Trygghet är det jag värderar mest!! MEST! Måste jag tvingas ut ur min comfort zone?

Nä, ska sova nu, länge, helst en vecka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0